undrar om det är så jag ska kalla mig, innan har jag sagt "a swed with an american touch".
jag är ju svensk och kommer alltid att vara men känner mig samtidigt så amerikansk!
fick höra senast idag att jag inte har någon accent at all och det får mig att må så bra,
nu låter jag ju till och med amerikansk. beter mig och lever absolut som en också, haha.
men jag är så trött på slavjobbet, styra mitt liv efter alla andras liv och behov, aldrig kunna
vara egoistisk eller bara fokusera på mig själv. så jag vill hem till frihet, min älskade familj,
mina underbara vänner, kunna festa hur mycket jag vill, kunna njuta av livet helt enkelt.
även om jag kan det här med så är det på ett helt annat sätt. men samtidigt är jag så rädd
för hemfärd. kommer jag tycka det är för litet, vill jag bo hemma, vad kommer jag göra
(även fast jag har en plan är den ju inte 100 % säker), vem kommer jag spendera tid med.
jag vet att åka hem kommer vara underbart och fantastiskt men samtidigt jobbigt och ledsamt.

det kommer vara mycket blandade känslor när flygbiljetten ligger på mitt account, när
vi är tillbaka från vår två veckors semester är det bara drygt en månad kvar, när jag måste
börja packa ner mitt liv i mina väskor osv. som tur är kommer tessan att peppa upp mig en
massa så jag kan bli taggad inför vår härliga resa vi ska på! även om jag kommer sakna mina
tre små apor väldigt mycket, har ju spenderat nästan två år med de så kommer det vara en
lättnad att lämna. de suger så mycket energi från mig att jag är helt slut efter en jobbdag.
men som sagt, hur jag kommer känna den dagen jag lämnar får vi ju se den dagen jag måste
köra till flygplatsen för att flyga hem från detta liv för alltid. nu får vi bara vänta ut det.
med tankte på att jag redan har sömnproblem bådar det inte gott men jag tänker bara positivt.

tjingeling!