regnet smattrar på fönsterrutorna, mörkret lägger sig snabbt på kvällarna,
det blåser lite och löven trillar av sakta från träden. ibland är det svårt att
förstå att detta ska vara mysigt men det är det, en stor mysfaktor. det tycks
mest vara jobbigt kan man tycka, speciellt när man jobbar med barn men
det är det inte, I love it! dock finns det många deppiga moments där jag vill
gråta ut ögonen, försvinna från denna delen världen och aldrig komma tillbaka.
de 4 veckor jag spenderat hemma so far har ju inte varit de bästa in my life.

tjingeling!